lördag 12 september 2015

Detta är racerbaderskan

Hej,
Vad kul att du vill läsa mer om min bok Racerbaderskan.

Här är en kort beskrivning av boken:
Millan har passerat 40 och har både jobb och sambo. Allting borde vara perfekt nu. Men hur hanterar en manusförfattare vardagen? Får man tjuvlyssna på folk om de pratar tillräckligt högt? Och varför gömmer hon sig för skådisen Reuben Sallmander på en toalett i Säffle?Och hur moget är det egentligen att hamna i bråk med ett gäng tolvåringar, låtsas att sambon är rockstjärna och göra allt för att slå banrekord i badhusets vattenrutschkana? Millan kämpar för att bli en lugn och harmonisk människa. På vägen dit blir hon helrenoverad av Ernst Kirchsteiger, får ett utbrott på Kaj Pollak och stoppas av polisen. Men den stora frågan kvarstår: Varför ska man simma lugnt när man kan vara en racerbaderska?


Jag har tidigare gett ut boken "Kvinnan som kunde tala med grodor" om mitt liv som arbetslös manusförfattare och singel.

Provläs racerbaderskan

Här är kommer några gratisprov ur boken

Borgarklassens diskreta charm

 ”Jag har haft en underbar kväll. Olyckligtvis var det inte den här.”
Groucho Marx
 
Jag är ute med mitt gamla tjejgäng i Säffle. Vi sitter på en restaurang som har blivit lite av Säffles nya innehak. Maten är lika god som sällskapet och våra röster och skratt ökar allteftersom kvällen fortskrider. En av tjejerna försvinner ut för att röka. När hon kommer tillbaka så lutar hon sig fram mot mig och säger mycket diskret att skådespelaren Reuben Sallmander sitter precis bakom min rygg.
Nyfiken som jag är, så tänker jag kika lite för att få en glimt av kändisen. Problemet är bara att detta faktum har spridit sig som en löpeld mellan vännerna och plötsligt sitter i alla fall fyra av oss och försöker få en kändisglimt utan att det ska märkas.
Själv hör jag till de där som tycker det är lite kul att kolla in en kändis men som samtidigt inte vill låtsas om det. Dels för att jag vill vara respektfull (det kan ju inte vara kul att bli utstirrad jämt), dels för att jag tycker det är lite skamligt och töntigt att jag i vuxen ålder faktiskt tycker det är kul att se en kändis... Och därför vill jag verka helt oberörd som om jag tänkte ”jaha där var en kändis men det var väl trevligt, inte för att jag bryr mig något särskilt om det men i alla fall.”

Den femte kompisen, låt oss kalla henne Säfflekvinnan, har inte hört något, kanske för att hon inte är så diskret av sig just denna kväll. Men hon märker ju att något är på gång så hon frågar oss vad vi håller på med och får höra att vi försökte kändisspana på Reuben Sallmander, lite diskret så där.
Den sjätte, vi kan kalla henne för Åmålskvinnan, kommer tillbaka från baren och slår sig ner på sin plats igen. Hon börjar prata. Ska berätta något för oss andra. Men ingen lyssnar. Alla försöker kika lite snabbt på kändisen bakom min rygg, då vrålar Säfflekvinnan:
Säfflekvinnan:”Det är ingen idé, dom tittar alla på NÅGOT ANNAT!”
Åmålskvinnan: ”Vad då?”
Säfflekvinnan lutar sig fram och "Viskar" lika diskret som en mistlur.
Säfflekvinnan:”Reuben Sallamander sitter där.”
Hon kallar honom för Sallamander! Högt och tydligt talar hon om att det sitter en ödla vid bordet bredvid. Tillhörande familjen Stjärtgroddjur.

Åmålskvinnan: ”Vem?”

Säfflekvinnan: ”REUBEN SALLAMANDER!”

Vi andra: Shhhhhhhh!

Åmålskvinnan ser förvirrad ut.

Säfflekvinnan viftar med hela armen, om och om igen:

Säfflekvinnan med dämpad mistlursröst: ”Där! Där!”

Åmålskvinnan försöker följa säfflekvinnans vevande arm, hon ser ut som om hon följer en tennismatch. Jag önskar det funnits en källartrapp under bordet, så jag bara hade kunnat kliva ner och bort. Men det gör det inte. I stället så vänder sig åmålskvinnan till mig och ropar.

Åmålskvinnan: ”Hon pratar om nån Sallamander. Vad menar hon? Jag har aldrig ens hört talas om karln!”

Då ursäktar jag mig, reser mig upp och går till toaletten. På vägen lutar jag mig ner mot min kompis, hon som faktiskt varit diskret hela tiden, och säger:

Jag: ”Du, jag går på toaletten nu. Knacka på dörren när vi ska åka hem, för innan dess kommer jag inte ut därifrån.”
 

Badplats, Hammarö kommun

 
 
 
Det är till att ha tröttnat på sina badgäster. Men vad menas med överträdelse beivras? Blir man straffad om man inte slänger badgästerna o soptunnan?
  


Om jag vore som du...

 
”En normal sanning varar högst tjugo år.”
Henrik Ibsen
 
Uttrycket "Om jag vore som du" måste ju vara världens sämsta uttryck. Detta slog mig när jag i godan ro satt framför datorn och skrev här för några timmar sedan. Då kom Mr F in i arbetsrummet och såg ut genom fönstret där de sista solstrålarna sken över ett 15 grader kallt landskap och utbrast:
”Om jag vore som du så skulle jag gå ut och gå nu medan solen är uppe.”
Ha! Det stämmer ju inte alls, för om han vore som jag så skulle han sitta inne och dricka te och äta upp de sista bitarna choklad ur julasken och mysa över att han inte behövde gå ut. Men nu är han ju inte som jag... uppenbarligen.

Egentligen borde det ju heta "Om du vore som jag" eller hur? För om Mr F hade sagt: Om du vore som jag så skulle du gå ut nu, kanske slå upp ett tält i trädgården, och njuta av vintern fullt ut... Då hade det blivit mer förståeligt för mig. Men nu är ju jag som jag och inte som han och han är inte som jag. Hur som helst så hade han ju rätt i att det kunde vara bra att fånga lite av det sista ljuset för dagen. Så jag gick ut, som om jag vore som han fast som jag. Ut i den bitande kylan.

Och medan vinden skapade illröda rosor på mina kinder och luften samlades som frost i mitt hår så tänkte jag: Ibland kan det vara gott att göra saker som man skulle ha gjort om man varit någon annan. Jag tog några bilder för att föreviga det fina och sen gick jag in igen. Och nu sitter jag här och är jag igen.

Kaj Pollak och en "säl-synt" insikt
När den yttre skönheten försvinner måste man envetet hålla fast vid att den försvinner inåt.”
Katharine Hepurn
 
Detta är kåseriet som gett namn till boken samt inspirerat till min boktrailer, så har tagit med endast ett stycke ur kåseriet, jag hoppas du vill läsa hela texten i min bok.
.../

 Så fort lampan slår om till grönt så kastar jag mig iväg med sådan kraft att jag hamnar på rygg. Jag far som en oljad säl genom röret med turbofart, det killar i magen, jag blundar och skriker och åker runt utmed hela röret, ett tag är jag till och med uppe i taket och dunsar ner för att sedan flyga i ett litet hopp och därefter fara ut som en projektil i stoppbassängen och skapa en våg som kunde ha sköljt iväg några mindre barn ett par hundra meter om de stått i vägen. ”Rekord!”, skriker lilla E och Mr F i mun på varandra. Ha! Jag slog dem rejält i tid Vilken racerbaderska jag är!

fredag 11 september 2015

Här köper du boken


Här kan du köpa boken
 
Du kan beställa boken direkt här på sidan: Då kostar boken 120 kronbor inklusive frakt, mejla  till racerbaderskan@gmail.com och lämna ditt namn och adress så skickar jag boken med en faktura.
 
Boken finns även på förlaget Norlén och Slottner, Adlibris samt Bokus
 
I Karlstad finns den även på Akademibokhandeln, bor du någon annanstans så fråga gärna efter boken i din lokala bokhandel.